Du var en arbets kamrat som jag bara träffade på helgerna som älskade gamla bilar. Du åkte till olika platser och visade upp din bil och du älskade verkligen detta liv. Du såg fram emot att starta din bil nu när våren började visa sig efter den kala vintern. På något sätt berörde du mig fast jag inte fick veta så mycket om dig mer än du var väldigt uppriktig och att du hade din vilja fast din kropp gav vika men din vilja var där till slut. Du tog hand om dina nära och kära på ett betydande sätt , men du hade nog inte så många riktiga vänner i din omgivning men en massa folk som du omgicks med i din bilkrets. Du körde lastbil och verkade trivas med det fast tidiga mornar. Synd att tiden bröts för det hade varit roligt att få omgås mer men tiden sa stopp. När vi nu möts till den sista farväl vet jag att du är där och ger oss förståelse och värme. Det är konstigt att en person som du skulle riva upp mitt hjärta som du gjorde men det är jag mycket stolt och glad för att du lyckades med. Jag vill tacka dig för du var den du var och att jag vet att du är nära dina kära med ljuset i dina händer..