Ett tag efter jag hade fått min infarkt så bli en massa sjukhus folk inblandade i ens liv och givetvis kommer dom in i mitt liv med. Hade ett möte med en kurator, hon var lika gammal som mig och så frågar dom ju en massa om en och ens livsstil. Vi satt där och tittade på varandra lite spänt som det kan bli i början. Dom börjar ju alltid med att presenterar sig med sina titlar. Och så sa hon (vad jobbar du med då??). Hm jag hade ju inte sagt något till någon vad jag jobbade med mer än att jag körde ut tidningar på helger. ( jo jag arbetar som Medium..tystnaden fanns där spännt.. Jo jag jobbar som spå tant men gubbe i det fallet... Då reste hon sig upp och skrek rakt ut i luften vvhhhiiiiiiii sen satte hon sig ner ,då tänkte jag på vem som äntligen behövde vem.. tystnaden kom lika snabbt som hennes vrål kom fram...Oj sade hon jag ber så mycket om ursäkt för mitt betende jag brukar aldrig bete mig så här för du är det första medium jag har hatt eller kommer att ha , sen snackade vi som att allt var bra igen men det var häftigt att se och höra folks betende och känslor. Efter dessa möte kan man ju säga att träffa olika personer som erkänner eller förnekar är underbara i sitt slag. Och alla som man möter sätter sna rötter i marken för att göra avtryck för att synas eller höras.